En internationell måttstock för att gå långt
Att vandra är inget entydigt begrepp. Det dyker upp bilder som fjällvandring, alpbestigning och promenera i Hagaparken. På svenska inger ordet vandring känslor som sakta, njuta och naturupplevelser. Utan att skapa några skiljelinjer eller motsättningar mot dessa intryck finns det faktiskt många människor som fokuserar på andra saker. Nämligen gåendet, distansen och uthållighet.
Det är för denna sistnämnda grupp som IVV skapat ett internationellt enhetligt system för utmärkelser inom gåendet. Det är ett system som premierar dels flit, dvs antal tillfällen dels prestation dvs distans.
IVV uttyds på svenska som Internationella Folksportförbundet.
I IVV:s regelverk poängteras att det inte handlar om tävling, fast det bestämmer man ju själv. Det är helt OK att tävla mot sina egna uppsatta mål eller jämföra sina distanser med andra.
Tittar man ut över världen för att se vilka länder som är aktivast inom IVV vad gäller antalet arrangemang och utövare så dominerar Tyskland, Holland, Frankrike och Luxemburg. För några år sedan fick jag en bok med årets IVV-vandringar i Tyskland och den är på över 900 sidor!
IVV-vandringar liknar orientering och golf i den bemärkelsen att hela familjen kan delta genom att möjligheten att välja distans. Dessutom kan de kortare distanserna ge större utrymme för andra aktiviteter på en utlandsresa. Går man t.ex Marbella 4-dagars kanske partner och barn vill göra något annat än att gå hela dagen.
IVV-vandringarnas popularitet bygger på ett system av stämpelpass. Två olika pass finns, ett för antal deltagartillfällen, det andra för genomförda kilometrar. I varje IVV-godkänt arrangemang får man stämplar i sitt IVV-pass.
Utmärkelserna är i form av pins och tygmärken. De är gratis, men korten som man stämplar kostar 50 kr per styck. Utmärkelserna finns i massor av nivåer från 50 km till 100 000 km och antal lopp 5 till 3000.
Som alla former av utmärkelser så börjar man med att rycka på axlarna, men sedan kommer suget att stiga i graderna. Visst förstår familjen att det är något lurt när på semesterresan i Europa hoppar från stad till stad där det råkar var en IVV-vandring på gång.
På kvällar efter IVV-vandringar ser man folk med västar som är översållade med IVV-utmärkelser. Både pins och tygmärken. Skrytvästar kallas de.
Typiskt för IVV-vandringar på kontinenten är tvådagars arrangemang med valbara distanser om t.ex. 10, 20,30 och 42 km per dag, I Nederländerna finns ett antal 4-dagars evenemang, där Nijmegen Vierdaagse är den klart lysande stjärnan.
Det är så många vandringar så det är svårt att kunna välja t.ex för en utlandsresa. Många IVV-vandringar riktar sig till nationellt deltagande varför deras web och annat material bara finns på det egna språket. Det är inte minst tydligt i Sverige.
Därför skapades en elitklass av vandringar inom något som kallas IML – International Walking Association (ursprungligen International Marching League), där endast en vandring per land får vara med. De siktar in sig på internationella deltagare, och har alltid ett visst inslag av militära deltagare. I Sverige är det Linnémarschen i Borås som har IML-status.
